Lär känna coachen
Ni ser ju vanligtvis coachen vid sidan av planen, men nu har Spelarfruarna tänkt att ni ska få lära er lite mer om fotbollsspelaren Patrik Federley.
Fotbollskarriären började redan på 70-talet då Patrik som 3,5-åring tränade med Sandareds IF, en förening från Borås där han som liten pojk bodde. När Patrik sedan flyttade söderut kom han till en gräsplätt i Rödeby. Barnen i området var indelade i kvarterslag och Patrik var ett av många barn som spenderade fritiden på gräsplätten. När Patrik var ca 5 år gammal tog han steget från kvarterslaget till Rödeby AIF och vid 16-års ålder hade Karlskrona AIF fått upp ögonen för den hårdskjutande talangen.
Patriks skotteknik då och nu.
Patrik fick chansen att provspela för Karlskrona AIF. Det var inga mjukisar som spelade i laget då.
- De försökte göra allt för att få de nya killarna att veta sin plats. Det var inte tal om att man skulle be om ursäkt eller vara rädd om sin lagkompis, nej det var kötting på hög nivå som gällde, minns Patrik.
Den annars så kaxige Patrik fick kalla fötter och visade sig inte på KAIF-träningen på flera veckor. Han satt hemma hos mamma....
Till slut tog han sitt förnuft till fånga och gick dit igen. Det är nog något han aldrig ångrat. Patrik fick nämligen en lååång karriär i föreningen, det är klubben i hans hjärta, ja efter IF Trion då vill säga (Spelarfruarnas anm.)
Peter Ketzenius, Patriks fadder när han kom upp och dagens tränare i Karlskrona AIF, säger att Patrik inte var rädd att ta för sig när han kom upp.
- De äldre spelarna tänkte nog att vem fan är den där lilla pojken, säger Ketzenius.
Enligt Peter Ketzenius var Patrik lika öppen och positiv när han kom upp som junior som han är idag.- Hade vi tråkigt på träningen så var det Patrik som skojade till det.
Spelarfruarna kan här släppa en riktig hemlis. På Patriks första träningslägret var det inte han själv som bjöd på öl utan det var lagkaptenen som köpte ut och så kom de överrens om att Patrik skulle säga att det var han som bjöd. Det gillade de andra i laget som tog Patrik till sina hjärtan. Sedan dess har personerna som var inblandade hållit sig till den storyn, att det var Patrik som bjöd alltså. Patrik hade på den här tiden en fruktansvärd vänster! Den var grym. Målvakterna brukade plocka ut de bästa skyttarna för att träna dem. De tog den lilla junioren Patrik, till de etablerade spelarnas avundsjuka.
Målvakten Rille Fransson har vid ett flertal tillfällen stått i mål och fått känna på Patrik skott och Spelarfruarna måste därför självklart kontrollera om ryktet om den vassa vänsterfoten stämmer.
- Nej, det stämmer inte alls! Det var som att plocka upp hemåtpass när Patrik sköt. Nej, jag skämtar bara, han hade ett ruggigt skott. Patrik kunde ha varit så oerhört mycket bättre än vad han var om han tagit fotbollen mer seriöst. Jag tror att han skulle kunna ha blivit Blekinges bästa forward, säger Rille Fransson.
Patriks fru, Malin Federley, minns när Patriks karriär började gå mot sitt slut. Det var 2002 och KAIF:s B-lag spelade hemma på Västra Mark. Patrik hade gjort 4-5 mål och hans anfallskollegas föräldrar satt bredvid på läktaren och tyckte att tjockisen kunde spela deras son någon gång. Det var då det hände. Patrik hoppade upp i en duell och landade fel. Det var precis, precis i början när de träffats och eftersom Malin kommer utsoknes ifrån så skulle hon dessutom sova över hos KAIF-spelaren. Det slutade tyvärr med att det blivande paret fick lära känna varandra på akuten i Karlskrona istället för hemma hos Patrik i den kala enrumslägenheten. Patrik lyckades ådra sig en knäskada, vilket innebar menisk, kors och ledband kaputt.
Patrik fick därefter lämna KAIF och kom till slut till IF Trion under vintern 2003. Det var på den tiden Ingmar Svensson var tränare. Hur han lyckades övertala Patrik att komma till detta bonnagäng är för Spelarfruarna en gåta. Men efter att ha vunnit division 6 2004 slutade Patrik sin aktiva karriär och blev herrtränare 2005. Sedan dess har han varit föreningen trogen om man bortser från det enda året han var med i KFC och hjälpte till på ledarsidan.