spelarfruarna

Alla fyra har varit engagerade i IF Trion så länge att det är svårt att komma på exakt när allt började. De goda minnena är minst lika många som åren och inför den kommande säsongen är IF Trions trotjänare laddade och förhoppningsfulla.

  

Kalle, Syan, Anne-Lie och Uffe. Fyra trotjänare med ett stort hjärta för IF Trion. De sköter om herrlaget och föreningen med allt från tvätt till godisförsäljning. Kalle och Syan Andersen kom till föreningen redan i mitten av 70-talet när deras äldsta son började spela fotboll i IF Trion. För Anne-Lie och Uffe Edin var det också äldste sonens fotbollsintresse som gjorde att de kom med i föreningen.

- Jag började faktiskt min tid i Trion redan som liten och spelade i pojklagen fram till jag var 16 år. Sedan hade jag ett uppehåll från fotbollen när jag flyttade från byn, berättar Uffe.

- Uffe var en mycket duktig och lovande fotbollsspelare, men han var alldeles för lat. Hade han satsat hade han nog kommit med i Blekingelaget, säger Kalle som var tränare för Uffe i pojklaget.

Sedan nuvarande coach Federley kom till föreningen är alla fyra överens om att det har hänt en hel del. Choklad och frukt på matcherna, tvätt av handdukar och träningskläder är bara några exempel.

- Vi skämmer bort killarna, men det är nog också en av anledningarna till att de trivs här.

Efter många år i föreningen är även minnena många. Kalle minns hur han körde 1100 mil en säsong för att hämta spelare när han var tränare för pojklaget. Anne-Lies bästa minne ligger lite närmare i tiden.

- Mitt starkaste minne från Trion är i nivå med fotbolls-VM -94. Det var när Björn, Dennis och Jens framförde sin Trionsång på årsfesten i höstas. Jag trodde det skulle bli en skämtsak, men när killarna tog ton blev det knäpptyst i lokalen. Efter framförandet blev det stående ovationer. Jag får fortfarande en tår i ögat när jag tänker på det.

Att vara en del av IF Trion handlar om mycket mer än fotboll. Det är en kopp kaffe på idrottsplatsen en försommarkväll. Det är träningsläger, gemenskap och bullens korv i kiosken.

- Jag älskar att vara på IP. Man känner sig som en i gänget och jag vet inte vad jag och Kalle skulle göra annars, säger Syan.

Men visst är det ändå fotbollen som är den gemensamma nämnaren. När seriepremiären nu står för dörren är de förväntansfulla och även en smula nervösa.

- Vi vill inte ha för stora förväntningar på oss, då går det inte bra, säger Anne-Lie som aldrig sitter på läktaren under matcherna utan trivs bättre ensam på en sten under en björk.

- Fast i år har vi ett väldigt bra lag så förhoppningar har vi i alla fall, säger Uffe.

- Vi ska upp i fyran i år. Vi har ett bra gäng med väldigt duktiga killar, säger Syan.

Så var det då den där gåtan med Syans namn. Hon har ju ett annat namn som står på breven som landar i brevlådan. Vi vet var smeknamnet Syan kommer ifrån, vet du?